Kulturrådet delgav häromdagen fördelningsbeslut gällande verksamhetsbidrag till ”aktörer som bedriver främjande insatser” för musikarrangörer på nationell nivå och till arrangörer inom musikområdet för år 2026. I sitt nyhetsbrev och på hemsidan skriver Kulturrådet ”Sex riksförbund beviljas sammanlagt 5,4 miljoner kronor i stöd för insatser som stärker den nationella infrastrukturen och utvecklar det professionella arrangörskapet”. Hur ska det vara? Är stödet till för aktörer som bedriver främjande insatser eller till aktörer som stärker den nationella infrastrukturen och utvecklar det professionella arrangörskapet?
Kulturrådet skriver fram sitt beslut på ett minst sagt förskönande sätt till omvärlden. Något som inte framgår är att kulturrådet fullkomligen slaktar stödet till riksorganisationerna inom MAIS-familjen. Totalt minskas detta stöd med 650 000 kronor eller 21%. Vidare lämnas flera förbund helt utan stöd. Detta beslut fattar Kulturrådet trots att MAIS under flera år har signalerat att det råder kris för landets fria och ideellt organiserade strukturer och att vi långsamt håller på att kvävas till döds.
Motiveringen till beslutet är att ”mot bakgrund av det ökade kostnadsläget för arrangörer och för att stärka deras möjligheter att engagera och arvodera musiker på en professionell nivå i hela landet, har vissa omprioriteringar av medel gjorts till arrangörer i Kulturrådets budget 2026”. Detta baseras på referensgruppens förslag som godkänts och beslutats av kulturrådets enhetschef.
Det totala stödet som Kulturrådet fördelar är nominellt detsamma 45 292 000 mkr för 2026 som för 2025. Anmärkningsvärt är att 650 000 kronor har omfördelats från riksorganisationerna till arrangörerna och det av en referensgrupp som är tillsatt för att bedöma ansökningar från (enskilda) musikarrangörer och ge förslag till fördelning till dessa. Vi hävdar att det tarvas en helt annan kompetens för att bedöma riksorganisationer och nationella infrastrukturer. Som vi ser det blir konsekvensen att Kulturrådet i sin bedömning utgår från fel premisser och har abdikerat från sitt ansvar att värna riksorganisationerna utifrån kulturdepartementets mandat.
Kulturrådets enhetschef – som ansvarar för beslutet – fick vid MAIS arrangörsträff frågan varför Kulturrådet inte tar ett kulturpolitiskt strategiskt ansvar över besluten och fördelningen, snarare än att endast fokusera på konstpolitiska perspektiv. Det förvånande svaret var att de i beslutet inte har kulturpolitiska perspektiv. Detta understryker problematiken.
Stöden till riksorganisationerna är heller inte det enda problemet med årets fördelningsbeslut. Gällande hur Verksamhethetsbidraget fördelas till enskilda arrangörer så finns också många frågetecken. Detta kommer vi återkomma till, men MAIS har också ett längre perspektiv på hur stöden möter behoven – eller inte. En bekymrande utveckling är exempelvis att trots att det totala stödet ökat markant sedan 2016 så har antalet arrangörer som får stöd minskat med över 100 – den absoluta majoriteten av dessa är kulturföreningar! Vi ser också att stöden i allt högre grad går till näringslivets aktörer, där små kulturföreningar – många i glesbygd och inland – får stå åt sidan. Riksorganisationerna kan inte heller nå dessa mindre arrangörer med insatser då Kulturrådet vingklippte en mängd riksorganisationer redan år 2019.
Vi är djupt bekymrade över hur Kulturrådet agerar och den tondövhet som visas oss riksorganisationer. Var finns analysen? Vad får det för konsekvenser? Var är vi på väg?
Erik Palm
Ordförande MAIS