|
Efter flera års programpresentationer i Norrtälje
hade jag i år ombetts ta hand om sex av de över åttio
arrangemangen i Musik vid Siljan. Det kom att bli ett rätt
bra exempel på hur en presentatör måste - och
bör - anpassa sig till omständigheterna. Vid tre av
tillfällena var det till formen "normala" uppdrag, Georgiska
kvartetten, Camerata Roman och konserten med Harjukvartetten och
Staffan Mårtensson. Men när Stina Ekblad, Ann-Christine
Biel och pianisten Hanns Rodell i programmet Hennes ord - kvinnors
berättelser skapat en helhet av text och musik, då
måste man försiktigt röra sig i periferin utan
att förstöra för artisterna. Och det måste
ske i samförstånd. Deras program var oerhört bra
och bitvis mycket roande. Samma ostörda helhet skulle prägla
en konsert med Gustaf Sjökvists kammarkör, Nils Lindberg
och Anders Paulsson. Där räckte det med att gå
fram och vara lite trevlig och pålysa en programändring.
Och vem kan lägga något till Dan Laurin
när han spelar ett helt program med musik av Jacob van Eyck,
själv presenterar programmet och har skrivit en initierad
text i programbladet? Inte jag. Vi löste det så att
han gick in och började som han hade tänkt, varpå
följde en intervju med honom på podiet. Han är
ju mycket talför och trevlig så det utföll väl.
Jag skriver om detta för att det finns en del
generella lärdomar att dra: Man måste kunna anpassa
sig , och det bör finnas en kontakt med artisterna i förväg,
om inte annat via arrangören som bör tala om att det
finns en värd för programmet.
ANDERS JANSSON
|